I 20 år hade Barbro svår värk i ena knäet. Varken operationer eller annan behandling hjälpte.
Räddningen kom i form av behandling i en så kallad hälsobänk. På 20 veckor försvann Barbros problem.
‒ Äntligen kan jag motionera igen, det är underbart säger hon.
Barbro Patriksson hade i över 20 år problem med svåra smärtor i ena knäet. I sitt arbete som operationssjuksköterska på Trollhättans lasarett upplevde hon ofta att smärtan begränsade henne, det var svårt att stå stilla vid operationsbordet och efter en lång arbetsdag med mycket spring ömmade knäet.
Besvären började redan i tonåren då Barbro fick ett slag mot ena knäet. Skadan förvärrades och utvecklades till en artros, vilket innebär att ledbrosket i knäet sakta förstörs.
‒ Jag har alltid idrottat mycket och trots skadan fortsatte jag att simma och friidrotta. Men till slut gick det inte längre. Smärtan blev för stark, säger Barbro.
Vid flera olika tillfällen sökte hon hjälp och tre gånger opererades hon. Man försökte till exempel ersätta det förstörda brosket med kolfiberstavar, men resultatet blev aldrig särskilt lyckat.
I perioder har hon gått med gips och kryckor och varit sjukskriven några månader i taget. Smärta och värk har varit något hon fått leva med.
‒ Det har varit besvärligt, särskilt under småbarnsåren.Jag kunde aldrig ligga på knä och leka med barnen eller springa längre
sträckor.
Efter att ha provat många olika behandlingar hörde Barbro talas om en framgångsrik metod vid hälso- och rehabiliteringscentret Carpe Diem i Trollhättan. Där behandlas personer med knäledsartroser i en så kallad hälsobänk.
För Barbro blev metoden en vändning. Två gånger om dagen i cirka tio minuter låg hon bakåtlutad i hälsobänken. Hon genomförde
också ett mindre rörelse- program som sjukgymnasten Jeanette Soprani vid Carpe Diem utvecklat.
‒ Redan efter två veckor märkte jag en klar förbättring, det kändes som bomull i knäet, och efter 20 veckor upplevde jag ingen smärta alls.
Även efter behandlingstidens slut har Barbro fortsatt att använda hälsobänken. Eftersom hon inte har någon egen utnyttjar hon en bänk som finns på sonens dagis. Och hon har börjat motionera igen på allvar. I höstas sprang hon Tjejmilen, något som hade
varit omöjligt för ett år sedan.